Urval

Titel: INVIGNINGSTAL PÅ NORDISKA 2009
Årtal:
Konstnär:
Teknik:
Format:

2009-04-28
Invigningstal av Tjia Torpe (journalist och tidigare skol- och kulturborgarråd i Stockholm) i samband med öppnandet av utställningen ”Proggens affischer” på Nordiska museet 28 april 2009.

Alla kan spela och vi sjunger på svenska, låt tusen blommor blomma, tillsammans är vi starka. Dessa begrepp var grogrunden och myllan för Proggen.

Proggen var ett av syskonen (och låt oss erkänna att den var en bror) i den moderna folkrörelsen som växte upp under 70-talet. Där ingick också Grupp8, FNL-grupperna, Nej till Kärnkraft, Chilékommittén, Befria Sydafrika-kommittén, Kvinnor för fred, Gröna Vågen, miljörörelsen, alternativ produktion-grupper och många, många fler.

Utgångspunkten för oss satte Channa Bankier ord på: Vi vill inte ha ert liv och vi vill inte ha er politik.

Vi vill inte ha ert liv med era papiljotter och snäva kjolar, höfthållare och kvävande kärnfamiljer med hemmafruar, gabardinbrallor med pressveck och galoscher, skjortärmshållare, pepitarutiga bilhjälmar och portföljer.

Vi vill inte ha er politik med USA som vår föräldragenerations hjältar. De var våra skurkar med imperialistiska bläckfiskarmar som sträckte sig över Sydostasien, Sydamerika och Sydafrika. De andra vinnarna av 2:a världskriget, Sovjetunionen, hade dragit en ogenomtränglig järnridå rakt genom hela Europa och i södra Europa plågades folket i de tre diktaturerna Grekland, Spanien och Portugal.
Europa var litet på den tiden och de livsförnekande krafterna var välorganiserade.

Vi vill inte vara underdåniga medborgare som lägger vårt öde i politikernas händer på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden, i dagiskön och i utrikespolitiken.

Vi vill inte ha ert liv och vi vill inte ha er politik Vi vill ha ett alternativ och vi organiserade oss.

Vi arbetade för mötesplatser och bostäder med plats för alla, även människor som var annorlunda än medelsvensson. Vi arbetade för bra arbetsplatser med mänskliga arbetsvillkor och arbetsmiljö som tillverkade nyttiga saker med förnyelsebar energi.

Vi bildade bostadskollektiv, musikforum och kulturforum. Vi skrev sånger och musik, startade skivbolag, tidningar, bokförlag, teatergrupper och konstnärskollektiv. Vi startade alternativ produktion.

Vårt vapen var pennan, gitarren och penseln, inte våld. Nåväl; en och annan färgpåse prickade World Trade Center, några stenkulor rullades in bland hästarna som stormade Mullvaden och en stor stinkbomb av smörsyra rann genom biografen på premiären av Gröna Baskrarna.

Men i det stora hela inriktade vi oss på att visa alternativ. Det fanns många höjdpunkter och också en del nederlag.

Gärdesfesterna, Alternativ Jul, Grammisgalan-74 (där Sånger om kvinnor och Philemon Arthur and the Dung valdes till bästa kvinnliga och manliga artist vilket ledde till att galan las ner några år), Alternativ Festivalen-75, Kvinnokulturfestivalen -77, Tältprojektet, Vi arbetar för livet och sedan rivningen av Mullvaden -78 och nedbränningen av Taråberg i Skogsnäs-80.

Vår energi naggades i kanten av de olika politiska grupperingar som ville lägga vantarna på vår kraft. FK tog sig in i kvinnorörelsen, SKP och KFMLr med sina krav på ideologiska korrektion à la Caligula frätte på gemenskapen i musikrörelsen.

Allt fler tröttnade på de interna politiska käbblet och Proggen glesades successivt ut.
Men kraften lever kvar i våra hjärtan. Vi lärde för livet. Vi fick vänner för livet. Den tiden var vårt universitet. Tack för allt vi gav varandra. Tillsammans är vi starka.

Tjia Torpe