SÖK AFFISCHER OCH FILTRERA
search button cross button

Titel: Stoppa UKAS!
Årtal: 1968
Konstnär/Form:
Teknik: Screentryck
Format: 46,0 x 65,0 cm

Mycket annorlunda affisch stämplad Folkets Ateljé. Oftast gick deras idé ut på att skapa ett slagkraftigt bilduttryck med lite text. Inte så i detta fall. Troligen från sommaren/hösten 1968.

UKAS var ett betänkande om förändrad studieordning inom högre utbildning i Sverige från Universitetskanslerämbetets arbetsgrupp (Universitetskanslerämbetets arbetsgrupp för fasta studiegångar, förkortat UKAS) som offentliggjordes i april 1968. Det handlade i princip om ett införande av treåriga utbildningslinjer, med begränsad frihet att välja ämnen, samt möjligheter att stänga av studenter som inte tog tillräckligt många poäng, vilket ansågs kunna förbättra genomströmningstakten inom den snabbt växande högre utbildningen. Många studentkårer såg dock förslaget som ett sätt att toppstyra universiteten.
När den socialdemokratiska regeringen i maj 1968 presenterade sitt reformförslag, baserat på UKAS, utlöstes de protester som mynnade i Kårhusockupationen, och reformen sköts på framtiden. Ett delvis reviderat förslag, PUKAS, lades fram i oktober samma år och antogs av riksdagen i mars 1969. (Wikipedia)

Folkets Ateljé var inspirerade av konstnärskollektivet Atélier Populaire i Paris som var verksamma under majrevolten 1968. Folkets Ateljé som var aktiva 1968-69 bestod av ett tiotal konstnärer, bl.a Alf Linder, Ola och Håkan Nyberg, Channa Bankier, Hanns Karlewski, Cilla Ericson och Marja Ruta.
Håkan Nyberg berättar i Åke Kilanders bok Vietnam var nära (2007): Vi bildade Folkets Ateljé sommaren 1968. Ambitionen var att vi tillsammans skulle få idéer, som vi med mer teknisk kunskap kunde utarbeta. Det skulle inte framgå vem som gjort ett enskilt verk. Det skulle vara en kollektiv konst.

Så här beskriver sig Folkets Ateljé i en utställningskatalog april 1969:
Folkets Ateljé tillhör den socialistiska rörelsen. Idén om skapandet av Folkets Ateljé i Sverige uppkom genom Atélier Populaire i Paris men är också en fortsättning på den svenska arbetarrörelsens tidiga affischkonst. Den politiska affischen måste ses som ett komplement till övriga politiska kampformer, ej en ersättning. Folkets Ateljés affischer talar för sig själva och är oberoende av övrig massmedia.
Den färdiga affischen är slutprodukten i en lång process. Först studeras det aktuella ämnet av alla aktivister. Vid en allmän diskussion diskuteras om det är politiskt rätt eller fel att göra en affisch om det aktuella ämnet. Alla deltar sen i affischens utformning; tonvikten läggs här på det politiska innehållet och affischens slagkraft.
Det är viktigt att framhålla att Folkets Ateljé inte består av enbart konstnärer.
Tryckmetoden är silkscreen (serigrafi) som är den snabbaste, enklaste och billigaste metoden för tryckning av affischer i begränsade upplagor. Affischen klistras på centrala platser.