Titel: Sköna stund
Årtal: 1968
Konstnär: Ulf Lauthers
Teknik: Offset
Format: 69,4 x 99,4 cm
Copyright: Ulf Lauthers
Sköna stund visades på 13 platser mellan åren 1968 och 1970, från Lund till Vilhelmina.
Premiär på Norrköpings konstmuseum 12 oktober.
Ulf Luthers stod för både idé och produktion av vandringsutställningen.
Många konstnärer deltog i projektet bl.a. Peder Gunnarsson, Juan Hervada-Jimenez, Lars Hillersberg, Arne Högsander, Bernt Lundkvist, Tomas Malmström, Ulf Rahmberg, Lena Svedberg, Bo Trankell.
Bo Anders Persson från International Harvester komponerade en del av musiken.
Göran Palm och Peter Lamming skrev texter bl.a. i den ”kvällstidning” (utställningskatalog) som trycktes upp i samband med utställningen och vars redaktion bestod av Leif Thollander, Eva Heggestad, Dag Malmberg, Christer Lundgren, Gabriel Oxenstierna, Jan Olof Schill.
Stellan Andersson skriver på olofpalme.org:
”Sköna stund”, Riksutställningars vandringsutställning om den rika västvärldens, och i synnerhet Sveriges förhållningssätt till de fattiga folken i Tredje världen vållade genom sina provokativa texter och utmanande bilder en våldsam debatt i början av år 1969. Utställningen karaktäriserades i en frågestund i riksdagen av en moderat ledamot som ”en rent politisk utställning med klar inriktning på vänsterextremism med smädelser och utfall mot bl.a. Landsorganisationen och vårt näringsliv”. Kunde sådana utställningar tillåtas ”komma till uttryck med allmänna medel?” frågade man sig.
Olof Palme som ansvarigt statsråd för kulturpolitiken svarade: ”[Det] förekommer sådant som jag i mitt personliga tyckande upplever som tarvligt eller enfaldigt eller som ger uttryck för värderingar som jag inte delar och som jag i olika sammanhang intensivt bekämpar. Men därifrån till att ingripa med ekonomiska eller andra repressalier är steget långt. Det kan med viss tillspetsning sägas att kännetecknet på kulturpolitiken i en demokrati är att man kan ge stöd även till sådant som man tycker mycket illa om. […] Det skulle vara ganska allvarligt om statsmakten ingrep mot den rika mångfald som karaktäriserar svenskt kulturliv.”
